?:definition
|
-
Ett släkte (Muntiacus) hjortdjur av familjen Cervidae bestående av av sex arter som lever i Kina, Tibet, Indien, Malackahalvön och omgivande öländer. De lever vanligtvis i skogar och områden med tät vegetation, nära vatten. De har ett hundliknande skall och kallas därför skällande hjort. Vid fara för rovdjur kan de skälla i mer än en timme. Hjortarna jagas för köttets och hudens skull. De anpassar sig lätt till fångenskap och finns i många djurparker. Den indiska muntjaken tros ha det lägsta antalet kromosomer bland däggdjuren, och cellinjer från dem används i stor omfattning i kromosom- och DNA-studier.
|